Ta ansvar för din allergimedicin!!

Hej!

Dagens inlägg innehåller inga smarriga recept, men kanske lite matnyttiga tankar.

Fram till det att jag träffade min man var jag väldigt förskonad från allt vad allergier heter. Jag är själv inte allergisk mot någonting - skulle vara elaka människor i så fall, men dem går det tyvärr inte att medicinera mot!

Min man och jag hittade varandra på nätet och första gången vi sågs var när han flög till Sverige för att träffa mig. Jag tog med honom på stan och lyckades på en och samma dag både köra på en fin gammal Volvo PV och därefter ge honom jättegod choklad - med hasselnötsfyllning! Han överlevde båda delarna och var fortfarande intresserad av mig - då måste det vara sann kärlek, eller?! ;-)

Innan vi fick barn var vi ofta ute och åt och det var sällan vi stötte på problem. Visst var det skönt att allt funkade, men det gjorde också att man (läs min man!) slappnade av - lite för mycket om du frågar mig. Allt som ofta glömdes både Betapred och Epi Pen hemma och det störde mig, samtidigt som jag inte ville hålla på att kolla honom hela tiden - han var (är) ju för tusan min man och inte mitt barn!

På en resa till Wien - caféernas stad, hände det som inte fick hända. Efter att noggrant ha frågat om bakelsen innehöll nötter och med inte bara en utan två servitriser som svarat nekande bestämde han sig. Efter att ha tagit en tugga bad han mig att smaka på den - under tiden började han att dricka vatten och klia på läpparna. Bakelsen var god, men innehöll nougat - som är gjort av hasselnötter! Nu var det läge för Betapred, men näe, de låg på hotellet!! Nu började vi få bråttom - turligt nog är det INTE hasselnötter,som ger min man anafylaxi annars hade denna berättelse nog inte slutat med att vi åkte till hotellet. Hela dagen var förstörd, mannen klarade sig med antihistamin och betapred, men var helt utslagen resten av dagen. Lärde han sig att ta med medicinerna - ja, tiden närmast händelsen men sedan slarvades det igen.

För ca 1 år sedan fick jag nog! Jag blev förbannad när han för femtioelfte gången hade glömt att ta med sig sin medicin när vi skulle ut och äta. Hade han överhuvudtaget tänkt på att det inte bara var han som skulle bli drabbad om något hände? Jag vet att det inte är en behaglig händelse för den som blir drabbad, men att stå brevid och veta att man kunde ha hjälpt till om man bara hade haft medicin tillgänglig är inte heller en skön sits. Jag vägrar att gå med på det - det kan inte vara mitt ansvar att alltid kolla - fast jag vet att händer det något så är det ju jag som står med ansvaret i alla fall! Sedan jag fick mitt utbrott - jag sa många saker som jag inte tänker upprepa här - har han skärpt sig och har alltid haft den med sig när vi har varit ute tillsammans.

Snälla ni som har allergimediciner, tänk på era nära och kära och ta med dem när ni ska ut. Först och främst för er egen skull, men även för de hjälplösa anhöriga som annars tvingas att se på medans ni kämpar efter luft - utan att kunna göra ett förbannat dugg mer än att ringa 112.